Oh my God, vi har blivit gaaaamla!

Jaha, så sitter jag här ”själv” då… Härom dagen när jag och tjejerna var på väg hem från affären kom en kvinna fram till mig på gatan och frågade vilket hotell vi bodde på. Min kanske svenska misstänksamhet fick mig att genast tänka ”Hm…svara inte, hon vill nog bara lura dig”. Usch, jag skämdes nästan över tanken, men efter en stunds tvekan så svarade jag dock ärligt, varpå hon log och sa att hon och hennes familj också bodde på samma hotell. Kvinnan, som för övrigt heter Suree, sa att hon kände igen oss från hotellet och hon hade hört oss prata svenska. Med sig hade hon sin dotter, Asanee, 14 år och hon berättade också att hennes som William, 16 år, satt på hotellrummet och spelade dataspel och var allmänt uttråkad.

Hur som haver, vi började vandra mot vårt hotell tillsammans (återigen helt genomsvettig). Suree berättade att hon är gift med en svensk men och att de till vardags bor i Dubai. Jag förstod att hon gärna villa lära känna oss och att hon kanske framför allt önskade sällskap åt sina tonårsbarn som helst tillbringade hela dagarna på hotellet framför tv och dator. Så var vi framme på hotellet och den där, ni vet lite pinsamma, tystnaden uppstod. Men då räddade underbart spontana Emma situationen genom att fråga Asanee (alltså dottern) om de skulle gå ner till polen och bada tillsammans.

Ja, och sedan den studen har jag knappt sett Hannah och Emma, förutom när de snällt kommer och informerar mig om vad eller vart de här näst tänker ta vägen tillsammans med William och Asanee. De fyra håller sedan tre dagar tillbaka ihopa som ler och långhalm. Igår var de ute och käkade tillsammans och gick därefter på (lyx)bio. Gåsmamma som jag är, så envisades jag dock med att följa med alla i taxi bort till Central Wold Plaza där bion ligger. Så fort vi kom fram, utbrast dock de fyra ”ungdomarna” hejdå! och försvann. Så stod jag där ensam på ett gigantiskt shoppingmecka utan Hannah och Emma. Ja, det kanske låter patetiskt, men så kändes det verkligen…..ensamt!

Nåja, jag började vandra omkring och jag måste erkänna att det var riktigt skönt att vara utan barnen en stund! Inte blev det sämre av att jag och Jörgen sedan kunde gå ut och käka middag tillsammans utan barn, som då fortfarande hängde med sina nyfunna vänner. Vi käkade för övrigt grekiskt och riktigt gott därtill. En kul bisak i sammanhanget är att de gånger vi hittills käkat riktigt bra och god mat på stan, så har det båda gångerna varrit medelhavsmat! Jag tycker annars att thaimaten också är god, men kanske faller trots allt medelhavssmakerna både mig och Jörgen lite bättre på paletten.

Hur som, där satt vi, två tonsårsföräldrar utan våra tonåringar och njöt vår grekiska buffé då vi plötsligt fick ett SMS av Hannah: ”Vi é hemma nu och i poolen. Vi ses!”. Mer än så var det liksom inte. De vill bara let us know, men inte mer. Så på vägen tillbaks svängde vi därför förbi poolen och "spanade" lite på de fyra där de lyckligt plaskade omkring. Kvällen slutade för övrigt med att de fyra ungdomarna satt i vårt kök och lirade poker, lyssnade på (svensk)musik och snackade till kl 01:30!!!

Så där låg jag och Jörgen i vår säng som två gamla pensionärer och lyssnade på deras skratt och prat och tänkte "Jamen ska de inte gå hem snart… Jamen ska de inte gå och lägga sig snart… Jamen ska de inte slå ner volymen snart…. Åh herregud vi har blivit gaaaaaamla…” :)

Och jag tänkte:
Det känns som om det blott vore något år sedan jag själv som ung kvinna satt där i natten med nyfunna vänner och bekymmerslöst språkade och lät mig kungligt roas av min egen ungdom och sorglöshet :)

Ps, ikväll när jag skriver detta är barnen, oj förlåt, jag menar ungdomarna, och bowlar med sina polare och ska ta BTS Sky Train hem sen. Jag skickade precis ett SMS och undrade om de kunde handla lite på vägen hem och de svarade "Visst, det fixar vi!"

Nä, nu tar jag min rollator och går in till Jörgen. Han sitter på kistlocket och lägger pussel :)