Oh my God, vi har blivit gaaaamla!

Jaha, så sitter jag här ”själv” då… Härom dagen när jag och tjejerna var på väg hem från affären kom en kvinna fram till mig på gatan och frågade vilket hotell vi bodde på. Min kanske svenska misstänksamhet fick mig att genast tänka ”Hm…svara inte, hon vill nog bara lura dig”. Usch, jag skämdes nästan över tanken, men efter en stunds tvekan så svarade jag dock ärligt, varpå hon log och sa att hon och hennes familj också bodde på samma hotell. Kvinnan, som för övrigt heter Suree, sa att hon kände igen oss från hotellet och hon hade hört oss prata svenska. Med sig hade hon sin dotter, Asanee, 14 år och hon berättade också att hennes som William, 16 år, satt på hotellrummet och spelade dataspel och var allmänt uttråkad.

Hur som haver, vi började vandra mot vårt hotell tillsammans (återigen helt genomsvettig). Suree berättade att hon är gift med en svensk men och att de till vardags bor i Dubai. Jag förstod att hon gärna villa lära känna oss och att hon kanske framför allt önskade sällskap åt sina tonårsbarn som helst tillbringade hela dagarna på hotellet framför tv och dator. Så var vi framme på hotellet och den där, ni vet lite pinsamma, tystnaden uppstod. Men då räddade underbart spontana Emma situationen genom att fråga Asanee (alltså dottern) om de skulle gå ner till polen och bada tillsammans.

Ja, och sedan den studen har jag knappt sett Hannah och Emma, förutom när de snällt kommer och informerar mig om vad eller vart de här näst tänker ta vägen tillsammans med William och Asanee. De fyra håller sedan tre dagar tillbaka ihopa som ler och långhalm. Igår var de ute och käkade tillsammans och gick därefter på (lyx)bio. Gåsmamma som jag är, så envisades jag dock med att följa med alla i taxi bort till Central Wold Plaza där bion ligger. Så fort vi kom fram, utbrast dock de fyra ”ungdomarna” hejdå! och försvann. Så stod jag där ensam på ett gigantiskt shoppingmecka utan Hannah och Emma. Ja, det kanske låter patetiskt, men så kändes det verkligen…..ensamt!

Nåja, jag började vandra omkring och jag måste erkänna att det var riktigt skönt att vara utan barnen en stund! Inte blev det sämre av att jag och Jörgen sedan kunde gå ut och käka middag tillsammans utan barn, som då fortfarande hängde med sina nyfunna vänner. Vi käkade för övrigt grekiskt och riktigt gott därtill. En kul bisak i sammanhanget är att de gånger vi hittills käkat riktigt bra och god mat på stan, så har det båda gångerna varrit medelhavsmat! Jag tycker annars att thaimaten också är god, men kanske faller trots allt medelhavssmakerna både mig och Jörgen lite bättre på paletten.

Hur som, där satt vi, två tonsårsföräldrar utan våra tonåringar och njöt vår grekiska buffé då vi plötsligt fick ett SMS av Hannah: ”Vi é hemma nu och i poolen. Vi ses!”. Mer än så var det liksom inte. De vill bara let us know, men inte mer. Så på vägen tillbaks svängde vi därför förbi poolen och "spanade" lite på de fyra där de lyckligt plaskade omkring. Kvällen slutade för övrigt med att de fyra ungdomarna satt i vårt kök och lirade poker, lyssnade på (svensk)musik och snackade till kl 01:30!!!

Så där låg jag och Jörgen i vår säng som två gamla pensionärer och lyssnade på deras skratt och prat och tänkte "Jamen ska de inte gå hem snart… Jamen ska de inte gå och lägga sig snart… Jamen ska de inte slå ner volymen snart…. Åh herregud vi har blivit gaaaaaamla…” :)

Och jag tänkte:
Det känns som om det blott vore något år sedan jag själv som ung kvinna satt där i natten med nyfunna vänner och bekymmerslöst språkade och lät mig kungligt roas av min egen ungdom och sorglöshet :)

Ps, ikväll när jag skriver detta är barnen, oj förlåt, jag menar ungdomarna, och bowlar med sina polare och ska ta BTS Sky Train hem sen. Jag skickade precis ett SMS och undrade om de kunde handla lite på vägen hem och de svarade "Visst, det fixar vi!"

Nä, nu tar jag min rollator och går in till Jörgen. Han sitter på kistlocket och lägger pussel :)

Chatuchak-marknaden

Idag söndag trotsade vi svetten, värme, trängseln och folkvimlet och begav oss till Bangkoks och Thailands största marknad: Chatuchak!

Läs mer om vår utflykt på Jörgens blogg:
http://bangkok-babbel.blogspot.com/2008/07/en-svettig-helgfrmiddag-p-chatuchak.html

Blom- och fruktorgie

Hemma i Lund vårdar jag omsorgsfullt mina dyrt inköpta orkidéer med mycket kärlek och uppmärk- samhet. Hannah och Emma tycker att jag är närmast pinsam när jag går där och pysslar om och pratar med mina dyrbara blommor. Här däremot, växer orkidéerna vilt och kostar nästan gratis. Häromdagen lyckades jag övertala tjejerna att följa med mig till bortre änden av China Town där den stora Pak Khlong Dtalat - frukt- och blomstermarknaden - finns. Det är Bangkoks största blomstermarknad och den är öppen dygnet runt. Man ska egentligen komma hit på natten eller tidig gryning för då är utbudet och mångfalden som bäst, men eftersom vi har tonårsdöttrar så anlände vi inte förrän några timmar efter lunch :)

Hur som haver, ojojoj och några oj oj oj till :) Såååååååå under- bart! Bara doften av ett fullkomligt blomsterhav som slog emot oss när vi hoppade ur taxin! Det var enormt! Överallt!!! Blommor i mängder, i tusental, i buntar, i uppsättningar, i krukor, i korgar, i vaser, i lastbilar, i marknadsstånd, blommor som hänger, som står, som ligger, ja som nästan fullkomligt svävar över en.

Vi njöööööt av rosor i alla regnbågens färger. Ett 50 tal rosor för endast 9:- svenska kronor, helt ok va :) Fantastiska orkidéer i närmast otänkbar mängder och fägvariationer. Lite fräckt var det också att se hur de skickligt band upp orkidéerna i fantastifulla stänger och kransar för att användas vid de många Budda-utsmyckningarna (se bilden nedan).

Vi fann också lotusblommor, papegojblommor, nejlikor (Jörgens gamla favo, själv tycker jag det är en begravningsblomma) ja alla möjligt klassiska ”svenska” blommor och därtill jag vet inte hur många ”nya okända ansikten”. Jag tror bestämt man får köpa sig ett thailändska blomlexicon om man ska få reda på vad alla dessa växter heter. Efter att ha vandrat blommgångar upp och ned i kom vi så till fruktdelen, som också den var helt underbar! Där kunde man köpa all frukt man kan önska sig, samt grönsaker och färska kryddor, helt ljuvligt. Ja ni får själva se på fotona för de ger nog en bättre bild och känsla än mina tafatta försök till beskrivningar här.


Förresten, ni vet väl att ni kan klicka på fotona här i texten så får ni se bilderna i större och tydligare version!?!?! Prova!

Efter mycket tittande, doftande och njutande, köpte vi en bukett rosor och en bukett vita orkidéer, som allt som allt gick loss på hela 11 kronor! Huga, här har man inte råd att köpa blommor –NOOOOT! :) Jag brydde mig inte ens om att pruta, det vore ju löjligt!

Efter att ha vandrat runt på marknaden och svettats beslöt vi oss för att återvända till hotellet. Jag vinkade glatt på en taxi, men till min stora förvåning och snart också allt mer förfäran, var det ingen taxi som ville köra oss hem! Jag ringde till Jörgen och frågade varför och han i sin tur frågade sin kollega som bara skrattade och sa att det finns ingen taxichaufför som vill köra så långt vid den här tiden på dagen (rusningstid). Så vi slog oss ner på ett etablissemang vid namn Pizza Hut, inte fullt lika tjusigt och originellt som blomstermarknaden :) och inväntade sedan Jörgens och hans chaufför medan vi stillade vår hunger med amerikansk-thailändska pizzor.

Hos tigermunkarna på landsbygden

För något år sedan såg jag ett program på National Geografic som handlade om thailändska munkar som tog hand om och räddade tigrar från tjuvskytte. När vi kom till Thailand sökte jag därför på nätet efter detta ställa och hittade det till min stora glädje. I lördags morse gav vi oss således av för att besöka munklostret med tigrarna. Wan hämtade oss tidigt (nåja, kl 09:00) på hotellet och körde oss sen till Wat Pa Luangta Bua Yanasampanno Forest Monastery (läs mer här http://www.tigertemple.org/). Det var riktigt kul att komma ut på landsbygden och se sig omkring. Det var så otroligt grön och lummigt och alla vägarna var kantade med kokospalmer, banan- och mangoträd. Det var verkligen en syn så otroligt annorlunda och långt ifrån Bangkoks betong-djungel. På vägen passerade vi också den berömda ”Bron över floden Kwaii” (som i filmen med samma namn) där vi stannade på vägen tillbaks och käkade en riktigt mysig thailändsk middag och självfallet också passade på att både fotografera och gå på bron över Kwaii.


Efter ca tre timmar bilresa var vi framme hos ”tiger-munkarna”. Dessvärre har klostret med tiden och med uppmärksamheten nu allt mer blivit ett riktigt turistmål, vilket naturligtvis är både på gott och ont. Självklart tycker jag att det skulle vara roligare om man kunde vandra runt bland tigrar och munkar utan en massa stirriga turister som springer omkring med sina stora kameror i högsta hugg (Jörgen inte inräknad för han var ovanligt lugn med sin kamera runt dessa stora djur) men självfallet är det ju bra för munkarna och därmed också tigrarna med många besökare, då detta ger mer pengar att sköta stället vidare och ta hand om fler djur.


Hur som helst, när vi kom fram låg det tigrar, och då menar jag stora fullvuxna tigrar, men även mindre och några riktig små, liksom ”utspridda” lite varstans. De stora var förvisso kedjade men det var långa kedjor och människor gick omkring och strök försiktigt dem lite hur som helst. Visserligen hela tiden ”bevakade” av munkar eller av de många ”volontärerna” som arbetade på centrat. De små kunde springa omkring lite som de ville men de var ju å andra sidan inte större än fullvuxna bondkatter, men ack så söta, fast inte särskilt tillmötesgående för turisternas poseringar. De stora djuren var dock de som främst fångade vårt intresse. Oj så fina och mäktiga de är! De är verkligen magnifika varelser och så mycket muskler och koordinerad styrka och samtidigt smidighet, och så stora också! Man förstår verkligen varför de kan utgöra ett dödligt hot mot människor och varför människan ack så beklagligt nästan lyckats utrota dem.

Efter en stunds tittande och fotograferande men kanske framför all svettande, fick vi alla följa med munkarna när de skulle promenera med tigrarna till ”grottorna”. Alla som ville – läs vågade – fick tillsammans med en munk hålla tigern i koppel och också bli fotograferad när man gick där med tigern som om vore den en liten hund. Vi fick dock först tydliga instruktioner om hur vi skulle gå för att inte ”skrämma” eller stressa upp tigrarna och vi fick också veta att om tigern eventuellt lyfte på svansen, så var det bara för att ”pinka revir”, och då skulle man vad man än gjorde inte börja skrika utan bara flytta på sig så att man inte blev helt nerblött. De informerade dock också att här i Thailand ses det faktiskt som en mycket stor tur och ära att få ”tiger-pink” på sig :)


Självklart hamnade jag och tjejerna bakom den största tigern som nästan med det samma fick för sig att det var dags att visa vem som ”bestämde” i de här trakterna. Upp for svansen och så hamnade Hannah mitt i skottlinjen, eller säger man pinklinjen :) och fick sig en rejäl dusch. Och vad gjorde jag? Jo jag skrek till! Trots att vi just fått reda på att man inte skulle göra det för då kunde tigern ju bli rädd och anfalla. Men som tur var så var den här besten bara intresserad av att ”dela ut lite tur” och sen lunkade han vidare medan Hannah närmast blev förbannad för tiger-jäkeln hade ”fördärvat” hennes tröja. Utan att gå in på detaljer kan jag avslöja att hennes tröja inte luktade gott precis. Som tur var hade Jörgen dock med sig en extra t-shirt som hon kunde byta om till senare.

Ja-ja, vi överlevde även om Hannahs kläder som sagt luktade riktigt illa. När vi väl kom fram med tigrarna till ”grottorna” så blev det gott om ”photo ops” men dessvärre började det åter regna och så var det ju det här med alla förb-nade turister som hela tiden var i vägen. Efter några timmar gjorde hettan, fukten och ”anspänningen” (det är ju trots allt inga små kissar man leker med precis) sitt och vi bestämde oss för att dra oss tillbaka.

Jag kan ju erkänna att jag är mycket fascinerad av alla stora kattdjur. Jörgen brukar säga att det är eftersom jag är född i lejonets tecken, men om man försöker tänka bort alla (andra) turister så var det en riktigt häftig upplevelse att se dessa enormt stora och respektingivande djur umgås så ”tamt” med människor. Man såg ju att munkarna verkligen hade pli på tigrarna men också att de hade respekt för och hyste mycket kärlek till djuren. Lite värre var det nog med de många ”volontärerna” som mest sprang omkring och drog djuren i benen och svansarna för att de skulle ligga ”rätt” på fotona.

En liten rolig detalj var också man måste bära mörka och neutrala färger, inga ljusa färgglada kläder för då sticker man ut och utsätter sig själv för onödig fara om någon av tigrarna skulle få för sig att det skulle smaka med lite turist. Lägligt nog kan man som omedveten turist köpa mörka t-shirts i shopen utanför, något som de flesta amerikanerna fick göra innan de gick in. Tack o lov var de inte så dumdristiga som de kinesiska turisterna i Kreugerparken i Sydafrika som steg ur sin bil och började filma ett sovande lejon. För plötsligt så vaknade lejonet och så blev det inte mer filmande på den resan, eller mer resa över huvud taget :)

Pratunam marknaden

Klockan 09 00 i morse släppte Jörgen och hans chaufför Wan oss vid Pratunam-marknaden. Det första jag såg när jag klev ur bilen var stora buntar med elkablar som hängde några meter över våra huvuden. Det var liksom klumpar av elkablar tjocka som gamla ekstammar. Det såg riktigt äckligt och farligt ut. Jaja det var bara att låtsas som ingenting och hoppas att elkablarna trots allt inte lossnade utan stannade kvar där uppe i luften hopbuntade så att vi och alla thailändare överlevde! Och det gjorde vi! Man inser ju att man som svensk är bortskämd med att ha alla tele- och elkablar säkert nedgrävda i marken eller på säkert avstånd högt där uppe i skyn :-)

Gatorna myllrade av människor, försäljningsstånd, matstånd, bilar, taxi, tuk tuks och avgaserna hängde som tunga moln i luften. Jag blev mycket fascinerad av alla dessa människor med sina ”matvagnar”. Ja jag ska nog förtydliga mig lite. Vad jag menar är att överallt längs gatorna står och sitter det matsäljare som erbjuder allt möjligt ätbart mellan himmel och gjord, så som t ex grillspett av alla dess sorter och längder och varianter, färsk frukt med olika kryddblandningar i plastpåsar, soppa som serveras i plastpåsar, iskyld juice som dricks direkt ut plastpåsar osv osv osv , ja allt ni kan tänka er att någonsin förtära ur… ja ni fattar… plastpåsar :) Bland de mindre trevliga materbjudandena hittade vi grillat gristryne! Hannah höll på att kräkas och jag förstår henne, för det såg riktigt läskigt ut! Ja Pratunam erbjöd all mat man kan tänka sig och nästan allting kan man köpa direkt på gatan för fem-sex svenska kronor. Idag var vi dock ”fega” och köpte bara en färskpressad juice (i flaska!!!) som dock var underbart god. Juicen kom från färspressad frukt som vi själva fick välja och den såg ut som en blandning mellan lime och apelsin. Ja kort sagt jag är mycket imponerad av gatu-matkulturen som finns här, speciellt med tanke på landets otroliga värme. Man kan nog säga att Livsmedelsverket hemma i Sverige skulle få spader om de såg all denna mat och dessa livsmedel som hanteras på gatan i 35 gradig värme mitt bland avgaser och trafik. Även om vi som sagt ”fegade” idag (och faktiskt käkade på KFC :) så kan jag säga att jag är mycket nyfiken på att prova gatumat!

Nog om mat för denna gången. Jag trodde att vi skulle till en kläd- och suvenirmarknad och hade faktiskt aldrig kunnat föreställa mig detta enorma hav av gatustånd. Vart man än tittade fanns det nått att köpa och allt fanns i mängder och allt var kopierat; du kunde köpa en ”äkta kopia” av Gucci-väskor, Ray Ban-solbrillor, Adidas-skor, Ralph Lauren-tröjor osv osv. Just nu när jag sitter här och skriver vet jag inte hur jag ska kunna förmedla detta enoooorma utbud till er där hemma eller hur det känns att gå på Pratunammarknaden med två shopping-glada tonårstjejer, men det är väl ungefär som att släppa ut ett gäng unghästar på grönbete efter en lång vinter :) Jag kan för övrigt avslöja att trots att det redan igår blev väskor så inhandlades även idag en och annan Adidasväska och Gucci-plånbok. Dock kostade dagens väskor ca 200 Bath (ca 36 kr) när vi inte prutade. Hannah och Emma har emellertid blivit grymma på att pruta! Jag är mycket imponerad av deras mod och förslagenhet när det gäller att dela med gatusäljarna. Tar inte säljarna Hannahs bud, så vänder hon resolut på klacken och går därifrån varpå de små thailändarna desperat kutar efter henne och sänker priset för varje meter hon går :)

Idag har annars regnmolnen legat tunga över otroligt varma Bangkok. När ”skuren” kom tog vi skydd inne på ett shoppingcentrum. När det blixtrade och åskade som mest så stannade t om rulltrapporna och ljuset slocknade och jag funderade på hur underbart det skulle vara med en lugn sommar hemma i Sverige utan elkablar i luften, grillade gristrynen och detta myller av små människor överallt (som jag berättade redan sist så börjar t om jag känna mig stor här) men sen så landade jag i min nuvarande verklighet och insåg att det faktiskt är jävligt häftigt (ursäkta mitt språk) att få uppleva alla dessa olika länder tillsammans med barnen och Jörgen.
Efter en timme riktigt tokskyfall började solen åter skina och jag och tjejerna sökte oss därför ut på gatorna igen. Nu var det dock om möjligt ännu varmare och klibbigare än förut. Mitt i allt myller av våta men alltmer soltorkade gatustånd hittade vi sen en Buddha-staty upphöjd på ett altare där folk placerade offergåvor, blommor och rökelse i mängder. Människor stannade upp, tog av sig skorna, tände rökelse och placerade sina mat- och dryckesoffer på altaret. Nog för att jag tidigare sett på TV hur tillbedjare placerat blommor, nudlar, kakor och frukt, men när en liten thailändare t om satte dit en Coca Cola burk med sugrör, ja då skrattade vi hjärtligt! Tala om att anpassa en uråldrig religion till dagens moderna samhälle. Vad väntar härnäst? Någon som lägger fram ett trådlöst internet till stackars Buddha så han kan get connected :)

Som duktig mamma ville jag så klart berätta för tjejerna om buddismen och varför thailändarna placerade allsköns gåvor på altaret, men just då var det svårt att tävla om deras uppmärksamhet med Adidasväskorna. Så vi får ta den religionslektionen en regnig dag när vi sitter hemma. Dock lyckades de thailändska munkarna fånga tjejernas uppmärksamhet, eftersom som, som Hannah sa ”Ååååh så söta de är!!!”. Nej ärligt talat så märkte jag att Hannah och Emma blev riktigt fascinerade av att munkarna (ja vi talar alltså om människomunkar i orange ”klänning” inte flottyrringar) rörde sig så naturligt bland människorna på gatorna och att de bara med sin blotta närvaro fick människor att lämna plats och buga sig. Kanske var det också därför Emma avslutade vår shoppingrunda med en chockladmunk :) Själv var jag så slut att jag lät mig ”luras” av en taxichaffis och betalade cirka 150 Baht för mycket för resan tillbaks till hotellet.

Fyra dagar i Bangkok

Framme!
Nu har vi varit i Bangkok i fyra dagar och vi har INTE blivit magsjuka :-)

Tidsskillnaden har gjort sitt och vi har varit otroligt trötta, men vi börjar nog vänja oss nu. Jörgen har försökt beskriva värmen här men jag har nog inte förstått HUR VARMT det är; man tar en dusch, tar hissen ner från 22andra våningen, dörren öppnas av en leende Thailändare och vipps har man gått rakt in i en ”värmevägg”. Vi har börjat anpassa oss, men tycker man inte om värme och är känslig mot fuktig luft, så ska man nog inte resa till Thailand.

Hannah känner sig som en jättekvinna bland alla små thailändare. Jag och Emma är väl ungefär lika långa som de flesta här, förmodligen längre. Jag har läst och läst för att försöka förstå den thailändska kulturen och för att inte klampa i klaveret på en gång, men det känns ändå konstigt när städerskan hukar sig och går förbi mig längs väggen halvböjd allt för att hennes huvud inte ska vara högre än mitt. Samma känsla infinner sig när jag försöker pruta ner priset på en mycket snygg skinnväska. Jag själv tycker att jag är ganska oförskämd, men som det står i guideböckerna så fortsätter jag bara att le och det funkar! Jag får min väska till ett bra pris, mindre än halva utgångspriset och jag ler och thailändskas ler och ja det känns bra. Jag kan för övrigt berätta att jag prutade ner väskan från 8500 baht till 1900 Bath, ganska bra gjort va! Men visst, det kan ju hända att jag ändå blev lurad men själv känner jag mig nöjd.

I lördags drog Jörgen omkring med tre zombies på Siam Center, Siam Paragon och Siam Discovery. Ett nästan vulgärt stort komplex av flera shoppingcentrum på rad med allt från mataffär (skulle köpa schampo men kunde inte välja eftersom det fanns två hela långa gångar med bara schampo, jag säger bara Coop Forum släng dig i väggen), Food Court, bio där man kan köpa biobiljetter som inkluderar drink, snacks och massage, kläder, heminredning, karaoke-avdelning där ungdomar stänger in sig i ett litet glasbås med popcorn och läsk och sjunger för brinnande livet (medan vi står utanför och tittar på :-) allsköns klädes och sportaffärer, allt inom data och elektronik (fråga Jörgen, han har nog varit i alla de butikerna), chocolateria, pianoaffär, alla möjliga lyxbutiker á la Gucci, Rolex, Mount Blanc etc (the real thing, inga BKK-kopior här inte) samt lite sjukt nog ett några bilaffärer mitt i shoppingcentrat och inte minst ett Water World med fiskar, hajar, dykmöjligheter och glasbottensbåt.

Så till maten, ett av mina största intressen. Det ser inte så gott ut när man får maten serverad, men det är gott. Vi har ätit mycket kyckling med allt möjligt till. Jag har bett dem inte laga det såååå spicy, (på thai ”mai phet”) men thailändarna de ler och säger ok ok men jag kan säga att det ändå är rejält spicy. Det är gott, men jag kan ju bara erkänna att jag inte är riktigt van att äta så stark mat. När jag vant mig lite till vid den starka maten ska jag absolut prova tom-yam gung och tom-khaa gai som är de vanligaste sopporna här, nationalsopporna. Den tryckande värmen och alla dessa shoppingcentrum gör dock att man lätt missar att vara utomhus. Nåja vi har bara varit här i fyra dagar, så vi hinner nog med sol och bad med. Vi har en fin pool på hotellet som är öppen till 22 varje kväll, vilket Hannah och Emma har utnyttjat bra. Det är riktigt skönt att svalka sig i poolen runt 21-tiden då det fortfarande är ca 30 grader i luften.

På dagarna har det varit ganska molnigt, men solen tittar fram då och då och då blir det RIKTIGT varmt. Däremellan kommer det riktiga skyfall. Första gången tänkte jag att det nog kommer ta lång tid att torka upp allt detta vatten, men inte då, här går det snabbt och det är klart att när det lätt är 37-38 grader så går det undan med torkandet. Ja det var lite om våra första dagar i Bangkok.

2008-06-30